Boxerns historia
Boxern utvecklades i södra Tyskland under slutet av 1800-talet, genom att man korsade Bullenbeissern med Bulldoggar som importerats från Storbritannien. Man räknar med att dagens boxer har ungefär 70% DNA från Bullenbeissern och resten från Bulldoggen.
Värt att tänka på är att den tidens bulldogg skilde sig en hel del från dagens moderna engelska bulldogg, bland annat var den inte alls lika lågställd som dagens hundar. Tjurkamper hade förbjudits i England redan år 1835, men bulldoggens ursprung var fortfarande tydligt.
Hundrasen Bullenbeisser är numera utdöd, och att den inte längre finns kvar beror primärt på att det blev så populärt att para den med andra hundraser. Dess gener lever kvar i många av dagens hundraser, till exempel American Pitbull Terrier, Gran Danois, Boerboel – och så förstås Boxern.
Namnet Bullenbeisser betyder tjur-bitare och precis som Bulldoggen i Storbritannien användes den i organiserade tävlingar där en tjur och en hund hetsades att slåss mot varandra. Bullenbeissern användes också som jakthund när man jagade stora och farliga byten som björn och vildsvin. Den var berömd för sin styrka och rörlighet. Förr i tiden fanns det flera olika varianter av rasen bland annat den stora Danziger Bullenbeisser och den något mindre Brabanter Bullenbeisser. Brabanter Bullenbeisser, som avlades fram i Brabantprovinsen i Belgien, var snabbare än andra Bullenbeissers och det var framförallt den här snabba varianten av Bullenbeisser som användes för att avla fram Boxern.
Boxern blir till
Den tidigaste användningen av namnet boxer för en viss sorts hundar som finns bevarat i skrift hittar vi i ett tyskt verk från år 1879. Det avser då hundar som har sitt ursprung i hundar som använts för tjurhetsning.
År 1894 beslutade sig de tre tyskarna Friedrich Robert, Elard König och R. Höpner för att formalisera och stabilisera hundrasen Boxer och ställa ut den på hundutställningar. De skrev ned vad de ansåg var raskännetecken för tysk boxer, baserat på de hundar i regionen som gick under det lokala namnet boxer.
Den första hundutställningen med en särskild klass för boxers ägde rum i München år 1895. Den boxer som vann var Mühlbauer’s Flocki, som också blev den första boxern i den tyska avelsboken för boxers.
År 1896 bildades Deutscher Boxer Club, den första rasklubben för boxer. År 1902 publicerade klubben en rasstandard för boxer, och det är i princip denna standard som gäller än idag – endast mindre förändringar har gjorts sedan 1902.
Under första världskriget (1914 – 1918) användes boxern av armén som räddningshund, packhund, attackhund, vakthund, patrullhund och budbärare. Under 1920-talet togs boxern i bruk som skyddshund av den tyska polisen, vilket hjälpte till att popularisera rasen.
Redan under det sena 1800-talet hade boxern börjat sprida sig utanför Tyskland, och några år efter sekelskiftet registrerade American Kennel Club sin första boxer. Boxerns stora genomslag i Nordamerika inträffade dock inte förrän efter andra världskriget, då återvändande soldater tog med sig boxrar hem.
Viktiga individer i det tidiga avelsarbetet
Tyske George Alt, bosatt i München, lät para en brindle-färgad Brabanter Bullenbeisser tik vid namn Flora som importerats från Frankrike med en lokal hund som hette Boxer. Boxers ursprung är oklart, men han var en hund av Brabanter-typ. En av Flora och Boxers avkommor var en hanvalp som gavs namnet Lechners Box. Box var gul med vita tecken.
Box parades med sin mamma, och de fick tillsammans bland annat tikarna Alts Schecken och Alts Flora II som båda kom att bli viktiga avelstikar. George Alt lät para Schecken med en helvit engelsk Bulldog vid namn Dr. Toneissens Tom, och två av de valpar som föddes till dessa föräldrar var ovan nämnda Mühlbauer’s Flocki och den likaledes berömda helvita tiken Blanka von Angertor. Länge trodde man att boxerns vita tecken, liksom anlaget för helt vita hundar, endast kom från Tom. Numera vet man att dessa anlag även fanns i andra hundar som ingick i det tidiga avelsarbetet och som inte var nära släkt med Tom.
Schecken och Tom fick den helvita tiken Blanka von Angertor, som parades med den helvita hanen Piccolo von Angertor (som också var en av Lechners Box avkommor). Detta gav upphov till den tvåfärgade (brindle + vit) tiken Meta von der Passage, som kom att få ett mycket stort inflytande på boxerrasen. Meta von der Passage föddes år 1898. Till utseendet skilde hon sig från dagens boxers på flera punkter, men ses ändå som rasens anmoder eftersom hon födde en så stor mängd valpar av önskad typ och kvalité. Hon var huvudsakligen vit, längre än dagens boxers och hennes huvud var böjt nedåt, på ett vis som påminner om dagens Bullterrier.
I ”The Boxer” som publicerades år 1939 skriver John Wager att Meta von der Passage är den av de fem ursprungliga avelshundarna som spelat störst roll för rasen boxer, och att alla framstående hanhundslinjer för boxern går att spåra tillbaks till henne. Han säger också att de valpar från henne som hade Flock St. Salvator och Wotan som fäder numera dominerar aveln. Denna bok publicerades alltså år 1939, då det ursprungliga avelsarbetet låg mindre än ett halvsekel tillbaka i tiden.
Några andra exempel på hundar som varit viktiga för det tidiga arbetet med hundrasen boxer är Mirzl, Wotan, Flock St Salvator och Bosco Immergrün. Mirzl, en gul tik, var dotter till Piccolo von Angertors far, och därmed också faster till Meta von der Passage. Mamman till Mirzl hette Maier’s Flora, och hennes härstamning är okänd.
Wotan, Flock St Salvator och Bosco Immergrün är tre handhundar som var viktiga för aveln under de allra första åren efter sekelskiftet. Deras ursprung är okänt, men de tros inte vara nära släkt vare sig med varandra eller med någon av de ovan nämnda avelstikarna. Wotan var tigrerad, Flock St Salvator var gul och Bosco Immergrün var sparsamt tigrerade och hade gott om vita tecken.
Wotan parades med både Mirzl och Meta von der Passage. En av hans och Mirzls valpar var den gula hanhunden Moritz von Phalzgau. Tillsammans med Meta fick Wotan bland annat hanhunden Ch Giger, vars päls uppvisade solid tigrering.
Flock St Salvator är framförallt känd som far till de gula hannarna Ch Schani von der Passage och Hugo van Pfalzgau. Båda har Meta von der Passage som mor.
Bosco Immergrün är stamfader för en mycket populär linje av boxertikar som bidrog till att sätta familjen Stockmanns kennel von Dom på kartan. Även Hugo van Pfalzgau har spelat stor roll för denna kennel; i samband med att paret Friederun och Philip Stockmann startade sin kennel skaffade de nämligen en tigrerad boxer vid namn Ch Rolf von Vogelsberg som var sonson till Hugo van Pfalzgau och denna hane kom att bli en mycket viktig del av deras avelsarbete under 1910-talet. Under 1930-talet var von Dom-kennelns hanne Sigurd von Dom en av de dominerande hanarna inom boxeraveln, och i mitten av 1930-talet vann hans barnbarn Ch Lustig von Dom utmärkelse efter utmärkelse inom klassen för gula boxarhanar. Sigurd var både farfar och morfar till Ch Lustig. Utz, en yngre bror till Lustig, rönte också stora framgångar på utställningarna och användes flitigt i boxeraveln. I klassen för tigrerade handhundar var det Ch Dorian von Marienhof som glänste, även han ett av Sigurds barnbarn. Så småningom kom både Sigurd, Lustig, Utz och Dorian att flytta till USA.